Poesie (Porta)/86 - SESTINN PER EL MATRIMONI DEL SUR CONT DON GABRIELL VERR CON LA SURA CONTESSINA DONNA GIUSTINA BORROMEA

86 - SESTINN PER EL MATRIMONI DEL SUR CONT DON GABRIELL VERR CON LA SURA CONTESSINA DONNA GIUSTINA BORROMEA

../85 - Eel forsi che la sura Marianin ../87 - LA NASCITA DEL PRIM MAS'C DEL CONT POMPEE LITTA NEVOD DELL'ECCELLENTISSEM SUR DUCA IncludiIntestazione 27 settembre 2008 75% poesie

Carlo Porta - Poesie (XIX secolo)
86 - SESTINN PER EL MATRIMONI DEL SUR CONT DON GABRIELL VERR CON LA SURA CONTESSINA DONNA GIUSTINA BORROMEA
85 - Eel forsi che la sura Marianin 87 - LA NASCITA DEL PRIM MAS'C DEL CONT POMPEE LITTA NEVOD DELL'ECCELLENTISSEM SUR DUCA

 
SESTINN PER EL MATRIMONI
DEL SUR CONT DON GABRIELL VERR
CON LA SURA CONTESSINA DONNA
GIUSTINA BORROMEA

Stracch de voltà tanti penser in ment
che se follaven a donzenn per volta,
forsi per castigamm de l’ardiment
de vorè cascià el nas in sta raccolta,
stracch, come ghe diseva, sur contin,5
bell bell sont crodaa là in d’on visorin.

E siccome el cervell l’eva incordaa
sul poettegh conforma l’intenzion,
anca sì ben che fuss indormentaa
el tirava là anmò de l’istess ton,10
vuj mò dì che hoo faa vun de quij taj sogn
che hin l’ajutt d’on poetta in d’on besogn.

E lì m’è pars de vess su ona collina
pienna de inscima a fond de pegoree,
ma de quij pegoree de lana fina,15
nett, sbarbaa, peccennaa de perucchee;
gh’aveven tucc on liri e on ghittarin,
né se sentiva olter che frin frin.

Gh’era a duu pass de mì un abaa secch secch
ch’el se storg, ch’el se svida, ch’el se menna20
a dagh a quell frin frin tanto de plecch
cont i pee, cont i man e con la schenna,
sclamand cont on bocchin de pien de offell:
Oh cari! Oh bravi! Oh che delizia! Oh bell!

Me tiri arent a lu... el vardi... el saludi,25
torni a fissall... insomma de la somma
saal mò chi l’era?... El mè prefett di studi,
quell medemm che m’ha faa spedì el diplomma
d’Arcad in cartapegora, che l’è
quell che adess droeuvi de bagna el rappè.30

Appenna che anca lu el m’ha cognossuu
no ghe dighi nagotta che allegria!
In de l’istess moment el m’ha vorsuu
presentà a tutta quella cottaria;
Arcad lor, Arcad mì, el pò figurass35
de magg con tanti Arcad che frecass!

Me seren sù tucc quant come in corona,
tucc me sbraggen adree: Sù sù, dessora!
M’accorgi intant de vess su l’Elicona,
vedi el tempi de Apoll, l’asen che sgora,40
vedi el bosch di olubagh, el fontanin,
e i ciôcch d’acqua che fan el ciôcch de vin.

La portinara del patron de cà
appenna che la ved l’abaa sganzerla,
paratatagh! la ghe sbaratta là45
contra el mur i dò ant e la pusterla,
per lassà passà innanz soa reverenza,
e mì con lu, e tutta la sequenza.

Al primm entrà se troeuva on gran salon
cont i mur tapezaa tutt de librazz:50
gh’è in mezz on vecc settaa su on cardegon
ch’el volta e el volta i foeuji d’on scartapazz
scritt per rubrica in ordin d’alfabett
in sul gust di stat d’anem del brovett.

El gh’ha la pell che la ghe borla giò,55
l’è senza dent, el gh’ha el melon pelaa,
ma in mezz a quest el ghe traspar anmò
quajcossa de quell bell ch’el sarà staa,
come traspar el lumm in d’on lampion
anca a travers de l’onc e di taccon.60

Chi l’è coluu? domandi al camarada.
Conossel minga Apoll, el me respond,
Apoll?... Con quella zucca inscì pelada?
Ma in collegg nol m’ha ditt che l’eva biond?
Oh el bell biondin d’amor!... Con quella zucca!65
El sarà biond anch lu quand l’è in perucca.

Ghe guardi ai pagn, el gh’ha marsina e gippa
tanto largh che ghe ballen tutt adoss;
fors quand i ha faa el gh’avarà avuu la trippa,
ché l’era el temp ch’el negozziava in gross,70
ma poverett! despoeù che l’è fallii
l’è vegnuu magher che gh’en stà dent trii.

Vedi on mucc de sabett vuna pù veggia
de l’oltra in d’on canton che fan già i fûs,
e el prefett el me dis in d’ona oreggia:75
Ch’el guarda quij popòl, quij hin i mûs.
Popòl? mì ghe respondi, in confidenza
ne sposaravel vuna, reverenza?

Hoo poeù capii ch’even vegnuu inscì brutt
per rabbia de quij birbi de romantegh80
che spanteghen intorna de per tutt
ch’hin veggiann, carampann, col goss, col rantegh,
e meneman vorraven sti animaj
desgustagh fin quij quatter collegiaj.

Vegneva dent de la finestra intant85
on ragg de sô su tucc quij ghittarista,
e Apoll pessega a fà sarà sù i ant,
ch’el tropp s’ciarô el ghe fava maa la vista;
a sto colp gh’è callaa on travers d’on did
che no dass foeura in d’on s’cioppon de rid.90

Basta, hoo morduu la lengua e hoo domandaa
a on curios, che hoo trovaa lì in sul pass,
come l’eva ch’el sô el podess fà maa
a quell che tocca de mennall a spass,
e come el fass mò adess a vegnì su95
senza el sò caroccee lu de per lu.

E quell el m’ha rispost che antigament
Apoll deffatt el fava duu mestee,
vun de fà vers e de incordà strument,
l’olter de vicciurin, de fiacaree,100
ma on cert Copernich el gh’ha daa suj crost
tant ch’el gh’ha traa per aria el segond post;

e che adess no ghe resta che l’impiegh
de sonà, de cantà, de fà bordell,
ma l’è già on poo che han tiraa a man di begh105
e se tronna de toeughel anca quell,
e già el ris’cia se i coss van de sto pass
de fornì in de Triulz o a Biagrass.

Intrattant che scoltava, dava a ment
al patron ch’el gh’aveva intorna al tavol110
on santa cros, on furugozz de gent,
che faseven on streppet del diavol;
se dan tucc a d’intend de vess poetta,
sicché el ved, che tappella maladetta!

Pover omm! m’el voreven mett suj gucc,115
chi voeur on od, chi on madrigal, chi on dramma,
e lu el respond con bona grazia a tucc,
che no farav tant d’olter ona mamma,
e conforma al soggett je imballa via
stanza tal, numer tal, la tal scanzia,120

e là gh’è pareggiaa tutt quell che occor
senza fadiga de nessuna sort;
sonitt per pret, per monegh, per dottor,
per chi è nassuu, ch’ha tolt miee, ch’è mort,
terzinn, sestinn, quartinn, eglogh, canzon125
e dramma e taccojn e taccojon.

On comod de sta sort el me desseda
tutt a on bott la memoria del mè impegn;
par proppi ch’el ciel veda e che proveda
(dighi tra mì), tè chì che sont a segn;130
se el me contenta anch mì compagn de lor
sta voeulta me la cavi come on scior.

Ditt e fatt, con licenza del prefett
ch’el m’ha fina boffaa el zerimonial,
stolti in mezz a la sala, derimpett135
al cardegon del pader provincial,
ghe foo trii inchin de s’ceppà in duu el firon
e poeù comenzi inscì l’invocazion.

Oh pader Eliconi, oh Pittonee!
oh Scirree! Pattaree! oh Ciparin!140
che te fee vers de tutt i sort de pee
in tutt i lengu e fina in meneghin,
juttem anch mì, gran pader Eliconi,
a fann giò quatter per on matrimoni!

Appenna Apoll el sent a nominà145
matrimoni el sbattaggia on campanell,
e senza alzà sù i oeucc da quell ch’el fa
el me petta in consegna d’on bidell,
Alto, svint, a la gamba tutt duu insemma
stanza C, armari VI, lettera M!150

Adess, bell bell... già che l’è tant grazios,
ch’el me scolta, rispondi, sur Sciree,
no vorrev nanca per vestì i mee spos
recorr per moeud de dì a on fond de vestee,
per certa sort de gent, ch’el me perdona,155
ghe vorrav robba noeuva e robba bona;

de matrimoni, al me debol parer
el ghe n’è tant de bon come de gramm;
chì se tratta del fior di cavalier,
che se marida cont el fior di damm...160
E inscì coss’ha a che fà, el repia, hoo intes;
s’el fudess anca el pota, armari ses.

E daj con sto sò armari! andemm appian,
l’ha de savè che quest l’è on sposalizzi
che fa andà in broeud de scisger tutt Milan,165
e diraven che gh’hoo ben pocch giudizzi
se andass a tira a man di coss de ea
per lodà on Verr che toeu ona Borromea!

E quand se dis on Verr, l’ha de savè
che l’è el tos de don Peder, on trattin170
l’autor de tanti articol del Caffè,
l’oeucc drizz del Beccaria, del Parin,
l’istorich de Milan, quell fiola mia
che ha faa fà largo a la filosofia.

Se intend che l’è nevod de quell ommon175
de don Lissander, che n’ha faa inscì onor
coj sò Nocc ai sepolcher di Scipion;
se intend che l’è nevod del senator,
de don Carlo, omm de penna e de consej;
el ved che pocch trè pinol de fradej!180

Oltra de quest don Gabriell, el spos,
ghe soo dì che nol sfalza la famiglia,
l’è gioven sì, ma on gioven studios,
bravo, cortes che l’è ona maraviglia,
amoros de la mamma e di parent,185
on fior de gioven assolutament.

L’ha de savè che anch lee donna Giustina,
la sposa, l’è ona bella bacioccheu,
levada sul modell de la mammina
el non plus ultra per levà fioeu,190
impastada poeù infin de quella pasta
de la cà Borromea, e tanto basta;

de quella pasta che l’ha daa a Milan
el gran sant Carlo e el cardinal Fedrigh,
che gh’han traa dent di carra de sovran195
in scoeul, statov, disegn, liber antigh,
in collegg, bibliotecch, ges, ospedaa,
accademmi, loeugh pij, dott, caritaa.

De la pasta... Ma el pader Ciparin,
che in tutt el temp che fava sta parlada200
non l’ha faa che biassà e mennà el sesin,
el sbalza giò de la cardega armada
e infuriato come el strasc di piatt
el me refila sto pocch fòj de gatt.

Ah strappa-coeur! Gregori-maccaron!205
T’hoo cognossuu, gambetta!, ficcanas!
Te see on Romantegh, beccamort!, ciccion!,
che no te voeu stà ai regol de Parnas!
Arcad a l’arma!... Adoss a Codeghin!
E i Arcad, giò fioj, frin frin, frin frin!210

A l’arma! a l’arma! Ix, Ipsillon e Zetta!
Sent mì, sont el vost barba che ve ciamma:
pattas’giaccheta el s’giacca ona saetta!
E lor adoss on Almanacch, on Dramma,
on gran sbolgettament de madrigal,215
de opuscol e de articol de giornal.

Per dincio, a ona borasca de sta sort,
con tanc tempest che me batteva adoss,
proppi in conscienza me sont daa per mort!...
Ma ecco lì, quand se dis, even tutt coss220
tant leggier e tant sòr che grazia al ciel
no m’han nanca faa on boll, nanch storgiuu on pel.

Chì inscì finiss el sogn: me sont trovaa
vergin anmò cont el mè impegn in ment;
già capissi che sont scomunicaa,225
che in quant a Apollo no poss sperà nient
romantegh come sont tutt quell che foo
sont condanna a toeull foeura del mè coo.

En attendant, sur cont, con tutt el coeur
ghe foo on eviva ai soeu consolazion,230
gh’auguri di fioeu fin ch’el né voeur,
onor, ricchezz e sanitaa a monton,
longa vita a la SPOSA, a LU, a i ERED
e anca a mì per vedè cossa suzzed.