Pagina:Sonetti romaneschi III.djvu/180

170 Sonetti del 1834

ER MONNO SOTTOSOPRA

     Dunque, quer che ffascéveno una vorta
Pe’ ffiume un venti e ppiù bbufole in fila,
Adesso lo fa er fume d’una pila,
E ll’arte mó dder bufolaro è mmorta.

     Disce anzi che la ggente oggi s’è accorta
Che cquer fume, un mill’ommini e un du’ mila,
Co un par de rôte a uso de trafila,
Pe’ cche1 mmare se sia, lui li straporta.

     Pegg’è cche mmó ppe’ le carrozze vonno
Nun ce sii ppiù bbisoggno de cavalli,
E ’r fume le strascini in cap’ar monno.

     Eppuro un tempo aveveno er custume
Li nostri bboni vecchi, bbuggiaralli,
De dì cch’er ggnente s’assomijja ar fume.

14 marzo 1834

  1. Per quale.