Pagina:Porta - Poesie milanesi.djvu/268


E insci cold cold de fed, voo giò di scar,

E corri, via de voi, foeura de cá
Per andamm a butta
In di so brasc, del pè d’on quej aitar;
Ma appenna faa duu pass,
Doo mò giust dent in del sargent maggior
Che, al frecc e de quij or,
El me impastoccia1 d’ess intorna a spass.
El me tra i brasc al coli, el me strascina
Per pagamm l’acquavita a tutt i stee2;
El me sta tant adree,

El me frega, el me vergna, e el me mojna,
Che infin, sto malarbett,
El me cava del coeur la confession
De quell me gran magon,
E el me strappa di ong el begliett.
E lí, cont ona longa filastrocca,
El me fa comparí el negher per bianch,
E el me prceuva, nient manch,
Ch’el begliett Tha scritt lu per fa ona scocca3,
E che l’è beli capí

Che doma el termen d’asen, che gh’è su,
L*è assee lu de per lu
A desmostrá che noi pertocca a mi.

Infin, per calcamm su mej la reson,
El me ciappa sott brasc, che hoo pari a sbattem,
E el me mena in su l’atem.
De bon compagn, a cá de la Tetton,
Che la m’ha faa ona festa
E ona truscia4 de sort, che i mee travaj
M’hin calaa in di strivaj,
E bravament hoo bevuu su anca questa.

  1. el me impastoccia: mi dá ad intendere. (Nota transclusa da pagina 270)
  2. a tutt i stee: ad ogni costo. (Nota transclusa da pagina 270)
  3. fa ona scocca: fare una burla. (Nota transclusa da pagina 270)
  4. truscia: effusione di complimenti. (Nota transclusa da pagina 270)