Pagina:Decurtins - Rätoromanische chrestomathie, VII.djvu/424

410 Giovanni Battista Frizzoni

Chi se svessa voul güdær,
[p. 549] E l’ Salvæder chi rebütta
15 Quel nun pò cert salv dvantær,
Sco la Bibgia dó perdütta:
Quel in vaun piglia fadia
Ed aggreva la crusch sia.

Quel chi s’ sainta fich povret,
20 Mà desidra il Salvæder,
[p. 550] S’ confidand in quel sulet,
Ais ün ventüraivel pchæder,
Sch’el bè spetta in bassezza,
Survgniró ’l grand allegrezza.

25 Perche Gesu ais fidel,
Chi fò que ch’El imprometta,
Confus nun resterò quel,
Chi sün El sa spraunza metta,
[p. 551] Mà d’ sieu Gesu la clemenza,
30 Gusterò ’l d’esperienza.

Schi chær Gesu! fò quast crair,
Ogni orma ch’ais bramusa,
Da d’imprender e savair,
Quella chiossa ch’ais bsœgnusa,
35 Accio ch’ella tiers te vegna,
E da te salüd ottegna!


[p. 508] Dal soen del pchio il pchæder sdaschdo.

Mieu Gesu chær! eau pchæder grand,
Utró confort nun veng chiattand,
E peraque avaunt tieu trun,
Büttær am vœlg bè scò ch’eau sun.

[p. 570] 5 Melg da me sæst, co eau del tuot,
Sum pover, nosch; pervers corruot;
Melg co eau sæst percert ô Dieu!
Jl miserabel stædi mieu.

Scha ourdvart te eau met l’imaint,
10 Chiatta mi’ orma spür tormaint;
Compassiun ægiast da me,
Chi sves güdær nu’ m’ pos, ne sè.