Pagina:De Marchi - Milanin milanon.djvu/27


— 25 —

e mai ghe n’han assee. Quel che cress sora i spall ghe cala ai pee.

Pover gent, pover vecc, pover bagaj che gh’han el tort domà de vess nassuu, che piangen per la fam che gh’hann provaa e per quella che fors gh’ann de provà. Pover donn che no se scalden minga assee per vorè ben! Pover dianzen, che non gh’hann la forza de lavorà e nanca quella de robà.

O Signor, o Madonna, se l’è vera che sii stuff de sentì a parlà latin, ve preghi in meneghin de guardà sòtt i còpp a sti misèri. Dee a trà alla povera veggètta che dis rosari, che no la gh’ha pu on can, che tutt el paradîs la mett in d’on gottin de caffè negher e in dò brasch de bornîs. Dee a trà a ona povera mamma, mia vesina, che la torna dal foss fredda gelada colla